onsdag 18 november 2009

Kånna högar.



Strax söder om Ljungby, i Berghem på Lagans vänstra sida ligger gravfältet Kånna högar. Gravfältet användes främst under järnåldern och dateras till ca 400-1050 e Kr. På det stora, halvkilometerlånga fältet finns ungefär 250 gravar. Fältet består mest av gravhögar, men här finns också ca tjugo ovala högar, ett röse, femton runda stensättningar, två treuddar, två domarringar, en järnåldersdös och ca 30 resta stenar.
Fältet är imponerande och det största i Kronobergs län.

Fynden och lämningarna från denna tid berättar om hur samhället blev mer och mer socialt uppdelat. Det fanns en överklass som hade makt att styra över andra människor, ett bevis på detta är de stora gravhögar som man finner på fältet.

Under år 1964 undersöktes tre gravar p.g.a. ett vägbygge. Gravarnas placering i fältets utkant och fynden man gjorde tyder på att dessa tre gravar var bland de yngsta gravarna från 1000-talet. Under järnåldern var det vanligt att man brände sina döda innan begravningen och att man lade gåvor i gravarna. I en av de undersökta gravarna fann man att den döde hade ett silvermynt i munnen. Seden att lägga ett mynt i munnen finns i den grekiska mytologin, myntet betalade överfarten över floden Styx (Acheron) till dödsriket Hades. Myntet var betalningen till färjkarlen Charon (Karon).

Under denna tid gjorde kristendomen sitt inträde i Småland och seden att bränna sina döda upphörde. Byggandet av gravfält upphörde i slutet av 1000-talet och man började istället begrava sina döda på kyrkogårdar.




tisdag 17 november 2009

Kort historik kring Kånna socken.


Kånna socken.


Kånna socken ligger sju kilometer söder om Ljungby, strax öster om nya E4.

Lagaån rinner igenom socknen. I slutet av 1930-talet började en viss mekanisering av jordbruket. Utvecklingen avstannade när andra världskriget utbröt 1939. Under krigsåren fick Kånna en betydande torvindustri och flera hundra torvarbetare fick anställning i bygdens torvmossar. För att öka bränsletillgången ålades även skogsägarna att hugga brännved.


Jordbruket.


Under 1940-talet hade innevånarna till övervägande del sin försörjning via familjejordbruken. Bönderna hade 10-15 hektar åkermark och en djurbesättning på 8-10 kor, några ungdjur och grisuppfödning. Sådana lantbruk gav full försörjning åt en familj. Ett betydande antal småbrukare som enbart ägde två till fyra kor måste däremot ha extrainkomster. Flertalet bönder levererade mjölk till mejeriet i Ljungby. Idag finns det två mjölkbönder kvar med 60-70 kor vardera. Mjölken hämtas numera på gården med tankbil för vidare transport till stormejeri i Skåne.

Jordbruken var ännu under 1940-talen i ringa omfattning mekaniserade. Elektrisk ström fanns inom socknen, men användes till belysning och i mindre el-motorer som drev vattenpumpar och i enstaka fall mjölkmaskiner. Råoljemotorer gav kraft åt tröskverk och vedkap. Fortfarande var gamla vandringsverk i bruk. Få maskiner kom till användning. En bonde klarade sig med harv, plog, ringvält, radsåningsmaskin, hästräfsa, vagn med järnhjul, släde och slåttermaskin. Hästar stod för dragkraften. Ännu in på 1940-talet fanns någon enstaka bonde som använde sina kor som dragdjur.


Gårdens produktion av spannmål måste transporteras till kvarnen i Ljungby för att där malas till mjöl. Transporten utfördes med häst och vagn. Ett jordbruk som gav familjen försörjning kunde köpas för 40 000 – 50 000 kronor.

Några år in på 1950-talet påbörjades en omfattande mekanisering och sammanslagning av lantbruken som alltjämt pågår. De små lantbruken blev olönsamma och dess brukare överlät sin åkerjord och tog anställning inom industrin. Idag återstår endast ett fåtal heltidslantbrukare.


Kommunreformer.


Efter andra världskrigets slut inleddes ett omfattande välfärdsprogram. De små socknarna kunde inte klara de uppgifter som följde på upprustning av skola och socialvård. En kommunreform blev nödvändig. I januari 1952 upphörde Kånna som självständig enhet och gick upp i Hamneda storkommun. Men inte heller denna sammanslagning var tillräcklig för att klara de uppgifter som ankom på kommunerna. Nästa kommunreform genomfördes redan 1971 och omfattade större delen av Sunnerbo, varvid Ljungby blev storkommun.

Redan under sammanslagningen med Hamneda hade en villabebyggelse påbörjats inom Kånna by. Efter sammanslagningen med Ljungby började alltfler unga familjer flytta till Kånna. Det medförde att ett betydande antal villor började byggas. Kånna blev en produkt av den s.k. ”Gröna vågen” med utflyttning till landsbygden. Med inflyttningen följde större barnkullar. Därmed ökade kravet på skolan. Inför höststarten 1976 stod en ny skola med kök, matsal och personalutrymmen klar för inflyttning.


Skolan.


Kånna skola är en liten gemytlig lantortsskola belägen intill Kånna kyrka 8 km söder om Ljungby. Skolan har ca 50 barn från 6-12 år. Fritidshemmet ”Trollebo” finns i skolans lokaler. Förskolan ligger 700 meter från skolan. Där har vi två avdelningar, ”Kompisen och Pyret”. Både förskola och skola ligger i ett naturskönt område vilket är till glädje i den dagliga verksamheten.


I kyrkligt hänseende.


Åren 1649-1683 utgjorde Kånna ett eget pastorat. Därefter var Kånna och Ljungby annexförsamlingar till Angelstad. År 1919 blev Ljungby moderförsamling. Denna pastoratsindelning bestod till 1962. Därefter ingår Kånna i Södra Ljunga pastorat som i nuläget även omfattar Hamneda och Nöttja.

Kånna gamla vackra medeltidskyrka är uppförd under 1170-talet.

År 2006 har Kånna över 700 innevånare. Bebyggelsen består av bongårdar och småhus byggda under 1920-1990-talet. Utöver detta finns ett mindre antal hyreslägenheter. Allmänna lokaler finns i form av församlingshem, sockenstuga och hembygdsgård.


Arbetsplatser.


Arbetstillfällen finns inom jordbruk, social service, tillverkningsindustri, byggverksamhet och skolan. Övriga innevånare har arbete i tätorten Ljungby. Den tätbebyggda delen av Kånna har kommunalt vatten och avlopp anslutet till reningsverket i Ljungby. Ljungby kommun har betydande markinnehav inom socknen.

Kånna har områden av riksintresse, hit hör Kånna högar som ligger i Berghem. I Kvänjarp finns bronsåldersgraven Höga rör. Ytterligare fornminnen finns i Kånna, Bäck och Dragaryd.


Karl-Axel Pettersson.